Plötsligt en dag fanns du bara där i våra liv, och förgyllde vår vardag. I en månad stod du där, väntandes utanför vår dörr. Och vad vi än slängde åt dig, stort som smått, tungt som lätt, så svalde du det glatt.
Men så en dag var du bara borta, och lämnade endast en brun fläck på gräset till minne. Och saknaden är stor, ty vi behöver dig fortfarande! Men livet går vidare, och så gör även renoveringen. Det kommer nog att bli tufft, nu när vi måste åka iväg med vårt skräp själva, och inte längre är bortskämda med en container på tomten. Men liksom med det mesta här i världen, så ordnar det sig nog!
/Magnus
måndag 1 september 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar